Jag får väl börja med att förklara en sak. Jag avskyr brandvarnare av alla dess slag.
Inte nog med att de är ruskigt fula; de har även ett inbyggt sjätte sinne som gör att de varnar för låg batterinivå just när det är som olämpligast. Dessutom avfärdar jag risken att något här hemma skulle börja brinna med ursäkten att "sådant händer alla andra, men inte mig".
När jag flyttade in i lägenheten för drygt tre år sedan fanns här fem av dessa små gynnare uppsatta, nu sitter två kvar, varav den ena blev grovt misshandlad när den för några månader sedan började tjuta mitt i min matlagning. Metallrör var mitt weapon of choice och det gick hett till, så nu hänger den där i mitt halltak och ser ledsen ut. Ledsen, men tyst!

För ett tag sedan storstädade jag lägenheten. Sopsäckar fylldes till bristningsgränsen med allt från matrester till glasflaskor och metallburkar. Som jag sagt tidigare så är jag inte särskilt miljömedveten och källsorterar därför aldrig, så allting mixades hejvilt i tron om att det aldrig igen skulle se dagens ljus. I en av dessa överfyllda sopsäckar hamnade en brandvarnare som jag gått och retat mig på ett längre tag. Befrielsekänslan var total.

Nu till problemet. I förrgår när jag kom hem från jobbet och tänkte gå och lägga mig hör jag ett misstänkt ljud. Ett ljud som sliter ut trumhinnorna, tänder eld på dem och pissar på askan.
Ett ljud som bara kan härstamma från en enda sak - en brandvarnare med för låg batterinivå.

Beväpnad med endast en kökskniv och med ett humör som en dörrvakt flög jag upp ur sängen och gick på jakt efter denna lilla domedagsmaskin i hårdplast från Taiwan.
Till slut blev mitt misstag uppenbart. Jag hade i all hast glömt batteriet kvar i brandvarnaren när jag slängde den. Nu står den där i hallen och stirrar på mig, den där sopsäcken. Jag kan inte öppna den och rota fram boven i dramat - det är för äckligt med tanke på alla matrester.
Jag kan inte slänga den i soprummet för pipandet skulle göra mina grannar misstänksamma, vilket utan tvekan leder till att mina miljöbrott uppdagas. Jag kan inte ha kvar den i lägenheten för då får jag inte en god natts sömn på flera veckor. Jag kan heller inte slänga den på tippen för då kommer de tro att det är en bomb som piper - vilket med min otur kommer resultera i en mysig etta med gallerfönster i resten av mitt liv. Detta driver mig till vansinne!