Den 21a Juni begav sig järngänget till Götlaborg för att bevittna århundradets största rockhändelse. Något som de flesta personer med någorlunda god smak för musik räknar in som en av de saker man ska uppleva innan man dör. Vi bevittnade AC/DCs antagligen sista sverigeframträdande någonsin.

Med förväntningar from out of this world värmde vi upp med pizza och otaliga öl, för att sedan bege oss till Ullevi, där insläppet gick snabbt och smärtfritt. Efter ett något tamt framträdande av förbandet entrade AC/DC scenen till publikens ljuva skrålande; "Angus!, Angus!, Angus!". Första halvan av konserten gick någorlunda obemärkt förbi innan solen gick ner, ljudet rättades till och mästerverk som Back in Black, Thunderstruck och Highway to Hell fick hela Ullevi att skaka i takt.
Det är verkligen få gånger jag beskriver konserter som magiska, men jag skäms bannemig inte för att från tårna skrika ut att detta var sann eufori på högsta nivå.

Dagen efter blev det en liten sajteseing i Götet, vilket avslutades med en dundermiddag och lite ölintag på The Beefeater Inn. En liten klassiskt engelsk pub i centrum som serverade en alldeles magisk oxfilé och alla hamburgares moder. Ett 600 grams monstermål som enligt ägaren aldrig ätits upp. Men tro fan att Kennet sänkte hela, vilket är en bedrift i sig.

En aning berusad av all solskensöl, och med ett minne för livet i bagaget styrdes skutan på eftermiddagen tillbaka till Växjö, där man nu i efterhand bara kan mysa åt Brian Johnsons underbara stämma och Angus Youngs 55-åriga men ändå så ungdomliga skuttande på scenen medan han levererar gitarrsolo efter gitarrsolo. Magiskt, enormt magiskt.