Marcus

Förutom det underbara vädret finns det en sak till som får mig att utse sommaren till den bästa årstiden. Visst, hösten är vacker med sina skiftande färger, och vem kan motstå lite snöänglar eller ett festligt snöbollskrig. Men ändå tar sommaren priset, eftersom man då grillar för glatta livet. Igår var det grillning på schemat och inte blev det några denniskorvar inte. Nej, här slog vi på stort med fläskfile, ungsstekt nypotatis, bearnaisesås, marinerade vitlöksklyftor, grillad sparris, en bönsallad och lite minitomater. Och med en Mariestads till så kan det ju inte slå fel.

Den 22a Juli 2005 besökte jag Gekås i Ullared för första gången, och sedan dess har jag bestämt sagt nej till att återvända till detta helvete på jorden. Östrogenstinna fruntimmer som med ena handen på en 20-kronorskjol, och andra på sin uttråkade make, slåss för glatta livet. Nej tack!

Men nu på äldre dagar börjar det te sig så att jag är en gnutta positiv till att ta en tripp dit. Kanske ångrar jag mig, kanske inte. Oavsett så är det nog en bra idé att värma upp lite innan. Så i onsdags pös jag och Nettan till Kosta Outlet och shoppade loss. Eller ja, en flaska schampoo och två par kalsonger blev det i alla fall.

Nya iPhone 3GS släpptes lagom till att mitt abonnemang hos Telenor blev förlängningsbart. Så i fredags gick jag upp klockan 8 och köade med en brassestol och en kopp kaffe i en och en halv timme innan Telenorbutiken öppnade, och jag kunde lägga vantarna på en 32GB :) Lovely!

Nu ska jag dammsuga för andra gången idag. Att bjuda mina två lillebröder på wienerbröd när de var på besök i Växjö idag var ingen bra idé ;)

Det känns som att man presenterar nya husdjur varje vecka. Men nu när Börje har flygit till skogs så är det inte mer än rätt att ersätta det stackars kreaturet med en liten sötplopp som Spike. Visserligen bara till låns, men ändå en trevlig liten filur.

Nu när det mesta i lägenheten börjar falla på plats kan man ägna sig åt lite roligare saker som att inreda balkongen. Har länge letat efter ett trägolv att lägga över det så enormt tråkiga betonggolvet som är standard på lägenhetsbalkonger.

Mamma, som verkligen överöst oss med inflyttningspresenter, skickades därför till IKEA för att handla lite trätrall. Var först tveksam till att trägolvet skulle passa, så för säkerhets skull gjorde vi ett försök att kapa några extra millimeter med sticksåg. Efter några försök insåg vi dock att resultatet mer liknade något som utförts av en treåring på extasy, så vi chansade och lade golvet utan några modifieringar mer än Nettans och mitt frenetiska slipande. Och se på fan, det passade helt klockrent. Dessutom blev det lite extra mysigt tillsammans med våra chiliodlingar och basilikaplantan. Tillochmed plantan med bloddroppar smälte in kanon.

Den 21a Juni begav sig järngänget till Götlaborg för att bevittna århundradets största rockhändelse. Något som de flesta personer med någorlunda god smak för musik räknar in som en av de saker man ska uppleva innan man dör. Vi bevittnade AC/DCs antagligen sista sverigeframträdande någonsin.

Med förväntningar from out of this world värmde vi upp med pizza och otaliga öl, för att sedan bege oss till Ullevi, där insläppet gick snabbt och smärtfritt. Efter ett något tamt framträdande av förbandet entrade AC/DC scenen till publikens ljuva skrålande; "Angus!, Angus!, Angus!". Första halvan av konserten gick någorlunda obemärkt förbi innan solen gick ner, ljudet rättades till och mästerverk som Back in Black, Thunderstruck och Highway to Hell fick hela Ullevi att skaka i takt.
Det är verkligen få gånger jag beskriver konserter som magiska, men jag skäms bannemig inte för att från tårna skrika ut att detta var sann eufori på högsta nivå.

Dagen efter blev det en liten sajteseing i Götet, vilket avslutades med en dundermiddag och lite ölintag på The Beefeater Inn. En liten klassiskt engelsk pub i centrum som serverade en alldeles magisk oxfilé och alla hamburgares moder. Ett 600 grams monstermål som enligt ägaren aldrig ätits upp. Men tro fan att Kennet sänkte hela, vilket är en bedrift i sig.

En aning berusad av all solskensöl, och med ett minne för livet i bagaget styrdes skutan på eftermiddagen tillbaka till Växjö, där man nu i efterhand bara kan mysa åt Brian Johnsons underbara stämma och Angus Youngs 55-åriga men ändå så ungdomliga skuttande på scenen medan han levererar gitarrsolo efter gitarrsolo. Magiskt, enormt magiskt.

Jag känner mig lite som Buzz Aldrin när Neil Armstrong pekade mot toaletten på Apollo 11 och sade "Titta! En rosa elefant!", för att sedan springa före och bli den förste mannen på månen. Jag är antagligen den siste personen att blogga om midsommar, men tiden bara flyger iväg och kvar står Marcus. Story of my life.

Tanken var först att spendera denna årets höjdpunkt hos Tim och Sandra i Tollarp, men istället drog vi oss till samma fest som the good ol' crew, Henke, Nicke och Basse. Närmare bestämt till Oppmanna, strax höger om världens ände, där vi var bjudna på bonnafest med allt som det enligt traditionen innebär.
Man märker dock direkt att det var ett tag sedan man befann sig i Skvättagödselboda och festade. Det tog ett tag innan man kom in i snacket om traktorer, Eddie Meduza och dunkabrännvin. Men som vanligt lättar det rejält när den där värmande känslan av inmundigade alkoholhaltiga drycker infann sig. Helt plötsligt stod man där med benen ihopknutna och skulle hoppa kapphoppning medan Nettan höll byns äldste sällskap i hans eldiga diskussioner om diverse livstragedier.

Till slut blev det både midsommarkrans, de små grodorna och en eller annan jordgubb, som sig bör. Vilket ledde till en väldigt lyckad fest i slutändan. Lite tråkigheter i form av folk som inte kan tänka längre än näsan räcker inträffade dock men då var festen redan på upphällning och folk började tänka på refrängen.

Nu har man äntligen återhämtat sig från en väldigt trevlig och händelserik helg. Kommer skriva mer om det lite senare, men först ska jag gnälla arslet av mig tänkte jag. I fredags firade vi Fredriks student och drog oss efter det in till stan för att festa vidare som sig bör. Promenerar bort till Banken och inser snabbt att det finns två, av människan skapade, objekt som syns ifrån rymden. Kinesiska muren och kön till Banken. Därför väljer vi att gå inom O'Learys tills trycket på Banken lättat lite.

Väl inne möts vi av en bartender som klart deklarerar att, "nej ni, här blir det inget serverat." Vi undrar såklart varför, och efter lite tjat får jag träffa barchefen. Hon förklarar nervöst att "den långe rakade killen snubblade in genom dörren och är alldeles för full för att serveras". Killen ifråga var Henrik som precis som oss andra bara druckit 2-3 öl och var nykter som självaste påven. Till slut går hon med på att servera oss, men i samma stund bestämde vi oss för att göra ett försök på Banken.

Efter en lång väntetid och ett par väl valda ord i kön var det äntligen vår dags att komma in. Då kommer vi till punkt ett i mitt gnällande. 150kr behagade de ta i inträde vid den enda ingången (1 på kartan). Visst, supply and demand tänkte jag och betalade glatt i hopp om att det kunde vara värt det. Kommer in på stället och möts av en nästan lika lång kö för att komma in i byggnaden (3 på kartan). Detta är punkt två som gör mig förbannad.
Går mot den andra ingången som alltid är öppen för toalettgäster mm (3 på kartan). Här möts man av två vakter som säger vänligt men bestämt att denna ingång inte används. "Men jag ska bara på toaletten snabbt" - säger jag, och får till svar att jag ändå får vänta i kön med de andra. Efter 15 minuters väntan i kön in på stället och med en blåsa the size of ett mindre land kom vi äntligen in.

Då kommer direkt nästa irritationsmoment. Stället är så fullproppat med folk att det är omöjligt att ta sig varken till baren eller toaletten. "Nåja, jag tar väl övervåningen istället då" - tänkte jag. Jo visst. Övervåningen (4 på kartan) var av någon anledning jag inte kan förstå helt avspärrad.

Så summa summarum: Man väntar en timme på att få komma in på området, sen väntar man en kvart på att få komma in på stället (varje gång). Väl inne får man armbåga sig fram för att vänta 20 minuter i baren, för att sedan avsluta kvällen med en liten stund på dansgolvet. Hade de bara haft båda ingångarna öppna, samt övervången så hade jag trots de 150 kronorna i inträde plus 20kr i garderoben varit helnöjd med kvällen. Istället får man trängas, trängas och trängas oavbrutet hela kvällen och sedan åka hem.

Efter en lång tids väntan och ett antal kilon navelludd pillat så börjar det äntligen hända lite roliga saker. Idag eller imorgon får jag antagligen besked om när jag ska börja plugga på komvux. Inte för att det skulle vara något roligt, men det innebär ju åtminstone att man kan börja få in lite CSN-pengar.

Desto roligare är att jag nästa fredag drar till Köpenhamn en sväng med Henke för att hinka i oss lite öl och njuta av några burgare på Nemoland. Sen på lördagen blir det antagligen en runda till Düskland med min kära mor och Henke för att handla på mig lite dricka inför midsommar och Hultsfred som närmar sig med stormsteg.

Dessutom närmar sig även det magiska datumet 21a Juni, då jag, Henke och Nicke drar till Götlaborg för att bevittna lite rockhistoria i form av AC/DC på Ullevi. Och som om det inte var nog så blir det nog snart en runda på motorcykel från Kristianstad till Karlstad (tror jag) för att där byta hoj och köra hela vägen tillbaks. Det är pappa som ska uppgradera vagnparken lite, och vem är jag att tacka nej till ett erbjudande om en mini-hojsemester på några hundra mil.

Nu ska jag klämma i mig lite frukost till ljudet av min senaste kärlek i musikväg. The Ting Tings - That's not my name.