Jag har en förmåga att fastna för vissa personer. En sådan person är Shane MacGowan.
Han är uppvuxen i Irland. Han har varit berusad sedan han föddes. Han ser förjävlig ut, men kunde inte bry sig mindre.
Plus att killen råkar vara ett musikaliskt geni!

Vad finns där att inte gilla liksom?

Killen har en sån otrolig karisma och självdistans, vilket gott kunde smitta av sig på fler folk.

Här i en sanslöst bra duett med Sinaed O'Connor:



För er som delar min uppfattning finns det en hel del godis på YouTube, bland annat:

En helt normal intervju. Så jäkla skön!
Den bästa jullåten genom tiderna.
Tillsammans med The Dubliners i The Irish Rover - Live
Tillsammans med Johnny Depp i That Woman's Got Me Drinking
Reklamfilm där man driver med Shanes avsaknad av tänder. Bjuda på sig själv, någon?
Dirty Old Town - Live
The Song With No Name

Nyss hemkommen från Cosmorama där det bjöds på underhållning av god kaliber. Nämligen Morgan Pålsson - världsreporter.
Att gänget bakom Hipp Hipp kunde göra en såpass rolig film av deras utan tvekan tristaste karaktär trodde jag inte, men sedär, de lyckades visst.
Annars har kvällen varit en lugn avslutning på ännu en helg i festandets tecken.
Fredagskvällen spenderades på (håll i er nu) Sommarlust!
Black Jack stod för skönsången och lokalen var fylld med kärr.. eh.. äldre damer och herrar som svingade sina lurviga.
Hade mina föraningar om att kvällen skulle kräva en hel del förberedelser för att bli lyckad, så här togs inga risker.
Jag spenderade förfesten med ett ihärdigt studerande av flaskbottnar, och beväpnad med en rosa hatt och runda fötter bar det av mot barrikaderna.
En relativt lyckad kväll blev det iallafall till slut.

På lördagen var tanken att vi skulle spela poker hemma hos Robin, men i exakt samma sekund som systembolaget låste sina dörrar fick jag ett sms med texten: "Hej. Blir ingen poker. Men det blir supa av hos mig istället".
Sittdansa, någon? :)

Så med flaggan i topp och levern på tjänsteresa blev det till att hämta Caroline inne i stan och bege sig ut till Österäng på förfest.
Efter ett par timmar av guitar hero, förhudsmobbing och diverse självdestruktivt beteende bar det äntligen av mot staden. Måste säga att kareoketaxi är en trevlig uppfinning.
Till tonerna av Håkan Hellström hoppade jag och Caroline av vid banken. De andra ville till biljarden men det ville inte vi.
Resten av kvällen är lite dimmig men det gör inget, kul hade man iallafall :)

Och så måste jag bara nämna att det finns vissa dagar då allt kan gå åt helvete, men man är ändå på toppenhumör. Den gångna veckan har bara bestått av sådana dagar, och det känns bra. Väldigt bra!

Nu ska jag gräva ner mig i sängen och lyssna lite på herrarna i GES för ovanlighetens skull :)

Jag skulle vilja börja med att presentera min senaste bekantskap, Herr Murphy.
Mannen som hela tiden strävar efter att jag ska drabbas av hans så kallade lag, om att "allting som kan gå fel, går fel".
Han och jag har haft ett väldigt nära samarbete de senaste dagarna.

Satt hemma hos Nicke och Amy och bläddrade igenom den senaste Harald Nyborg-katalogen där det annonserades om en energimätare som avslöjade hemmets energibovar.
Efter en stunds diskuterande kom vi fram till att kyl och frys nog är några av de saker som drar mest ström i ett hushåll.
Detta innebär ju att jag sparar en massa pengar eftersom jag lyckades hugga sönder min frys med en köttkniv för ett halvår sedan.
Eftersom jag börjar vänja mig vid att vara totalt ekonomiskt obegåvad så tänkte jag att så kan jag ju inte ha det.
Därför bar det snabbt av till Siba för att hitta ny kyl och frys till mig.

Hittar snabbt en kombinerad kyl och frys i rostfritt som verkligen föll mig i smaken. 5995kr ville de ha för den, men hade man Siba-kort fick man den för 4995kr.
Snål som jag är så var ju planen självklart att skaffa Siba-kort direkt på plats, men eftersom jag är arbetslös så blev det nej, bestämt nej, skräddaren säger nej!
Nytt försök, Niklas är ju fast anställd. Tyvärr tjänar han tydligen för dåligt så han fick inte kredit nog för att köpa kylen.
Men skam den som ger sig, så jag ringde min pappa som fick rycka ut och skaffa Siba-kort.

Med första bakslaget ur världen var det dags för lite framgång.
Tydligen är det sista exemplaret som står framme och det råkar ha en liten buckla i frontplåten.
Säljaren vill dra av någon hundralapp eller två, men glöm det, här ska det prutas.
Jag kontrar snabbt som en vessla med "Men du, då gör vi såhär. Ge mig kylen för 4000kr så köper jag en tvättmaskin också."
Säljaren stammar fram den gamla klyschan om att han egentligen inte får göra så, och jag säger "Men då ska det självklart ingå försäkring på båda maskinerna plus lite rabatt på tvättmaskinen"
Trodde säljaren skulle ringa väktarna och få mig misshandlad runt husknuten, men se på fan, han gick med på det.
Totalpriset skulle alltså bli 5995 + 3795 + 500 +500 = 10790kr med försäkringar.
Men efter lite prutande blev det 7695kr, heja mig!

Väl hemma var det ju bara det ju bara att koppla in och se glad ut kan man tycka, men nej, här kommer herr Murphy igen och sätter käppar i hjulet.
Där jag hade tänkt ha tvättmaskinen sitter redan rör dragna och en kopplingsdosa till elen.
Öppnar kopplingsdosan och ser att elen inte alls är framdragen utan där sitter en bit ståltråd istället.
Får någon snilleblixt om att kablarna säkert bara är uppstoppade i röret och att man ska dra i ståltråden tills de ploppar ut. Så jag börjar dra, och dra, och dra.
Självklart satt där ju inga kablar utan ståltråden var dragen från proppskåpet till dosan så man skulle kunna dra kablar där själv. Stor suck!
Får ringa efter en polare som är kabeltattare som åker hit och hjälper mig efter jobbet.

Elen dragen och det är dags för vattnet.
Kör bort till biltema och handlar lite verktyg som behövs. Kommer tillbaks hem bara för att inse att kranen har 1/2" anslutning medan maskinen har 3/4". Kör tillbaks till biltema och letar kopplingar och lyckas hitta en som ser rätt ut.
Kör hem igen och upptäcker att det är fel gängstigning och att biltema inte har rätt kopplingar på lager.
Kör bort till Cheapy och hittar rätt kopplingar. So far so good!

Kommer hem, kopplar samman alltihop och sätter igång vattnet. Självklart läcker det som en gammal tant :(
Avreagerar mig lite på inredningen med diverse tillhyggen och sätter mig i badkaret med ett rakblad och en kent-skiva.

Efter lite konsultation på msn med min advokat kommer jag fram till att det nog är bäst att göra ett försök till.
Så jag skruvar isär skrotet, på med lite gängtape och hoppas på det bästa.
Nu läcker det fortfarande pyttelite men vad fan, ett par dagars kalkbildning sen ska det nog vara tätt :)

Det här blev ju ett sjukt långt inlägg så massive creds till er som orkar läsa igenom det.
Var bara tvungen att skriva av mig lite efter dessa dagars totala misär :)

Jag börjar bli gammal.
Kanske inte ser så gammal ut, men jisses vad jag riktigt känner ålderskrämporna smyga sig på.
Jag menar, vilken normal 21-åring har ont i hela kroppen efter en kväll på puben?
Misstänker seriöst att jag betalde gårdagens svarttaxi i natura för jag haltar som en gangbangad 85-åring med svår reumatism.
Funderar lite på att skaffa en rullstol men jag får väl vänta på det orangea kuvertet först :)

Efter diverse påtryckningar och hånanden från en väldigt lättroad person ska nu julgranen äntligen kastas ut.
Så planen om att behålla den till nästa år, hänga den uppochner och spraya den grön går väl i stöpet antar jag :)

Lyckades iallafall hamna på en mindre smickrande bild igår.
Visst kan man ana lite åderbråck och flintskallighet? ;)

Okej, nu är det bestämt. The Killers är det nya svarta.
Här har ni det bästa som har hänt sedan färdigskivat bröd:



Får tacka Mjukisbettan för tipset :)

The Killers feat. Lou Reed - Tranquilize

Nu ska Marcus iväg och spela innebandy. Bisous!

Innan ni läser detta inlägg ska ni veta att jag knappt varit vid liv innan klockan 13 någon dag det senaste decenniet.
Men se på fan, efter en trevlig uppesittarkväll på msn följt av ett mindre seriemaraton lyckades jag ändå ta mig upp klockan 10 imorse för åka ut till Everöd en sväng.
Stannade till hos Nickes föräldrar och tog en kopp kaffe innan det bar av till stan för att skrota bilen.

Eftermiddagen spenderades hemma hos Nicke och Amy i ganska lugnt tempo med lite småfixande. Tills Basse ringde och ville släpa med mig till Göteborg för att kolla på en bil.
Bilen i Göteborg blev det dock inget av utan istället fick man fara till Vaggeryd och leta bil. Blev till slut efter många om och men en 9-5 Aero i toppskick.

Så nu har jag precis kommit hem efter 50 tunga mil och ska således belöna mig själv med en film och lite snacks såhär i mörkret sen är det permanent powernap som gäller.

Imorgon blir det middag på stan med mor och sen kanske en tripp till Skånes Fagerhult med Nicke. Därefter har jag dedikerat hela dagen åt att övertala min advokat Henrik om att det blir utgång på lördag vare sig han vill det eller inte.
Är på sanslöst bra festhumör för tillfället och det verkar inte direkt avta nu när helgen närmar sig med stormsteg.

---

Förresten, ge mig:

"Hoping for the best night, expecting the worst" som Alphaville sjöng på den gamla goda tiden kändes ganska passande inför gårdagen.
Var verkligen inte sugen på att festa men eftersom att jag är ganska lättövertalad så blev det ändå förfest hos mig med efterföljande utgång, och se på fan, det blev ju hur trevligt som helst :)
Lite underligt det där. Man kan ladda upp i flera veckor, och förbereda med tilltug, festmusik, kläder och så vidare men ändå är det nästan alltid spontanfesterna som blir bäst.

Tanken var väl att styra kosan mot Grand men det var varken jag eller André så sugna på så efter en kortare övertalning av Linda och Tess så bar det istället av till banken, vilket såhär i efterhand var ett mycket bra beslut ;)

Dagarna i övrigt är lite långsamma och händelselösa just nu, så jag har egentligen inget mer intressant att bjuda er på.
Är inne i en Scrubs-period nu iallafall så datorn har gått varm hela dagarna med axplock ur säsong 3-5. Har säkert sett 40-50 avsnitt de senaste tre dagarna så snart är det dags att byta till nästa underbara serie, two and a half men.

I skrivande stund inser jag att detta måste vara det tristaste mest meningslösa blogginlägget hittills, men jaja, något måste man ju skriva såhär i bakfylledimman.

Lovade förresten mig själv förra året att aldrig titta på melodifestivalen igen, men alla jag känner verkar ju ha försvunnit ut i tomma intet så det får väl bli en sväng till Åhus för att genomlida spektaklet tillsammans med min mor :)

Då var man tillbaks i gamla hederliga Kristianstad efter ett veckoslut i de nordligaste delarna av landskapet som gud glömde, Värmland.
Eller ja, vi kom hem natten till måndag men först nu har man energi nog att skriva ihop något.

Resan dit började ju med sämst möjliga förutsättningar. 70 mil i full snöstorm och ett väglag som närmast kan liknas vid en hockeyrink. Men man var ju ändå lite taggad på att få komma iväg så milen betades av sakta men säkert och runt 3 tiden på natten var vi framme och hann med ett par välkomstgroggar, vilket satt som en fläskläpp i vinterkylan. Linda, Tess och Marcus hade kört tidigare och hade stugan förberedd åt oss.

Dagen efter var det dags att ge sig ut i backarna för första gången och eftersom jag aldrig tidigare stått på en såndäringa snöbräda så var ju detta ett projekt i sig.
Objektiv 1, ta sig ner för sista delen av barnbacken utan större kroppsskador.
I knapp styrfart lyckades jag glida ner utan minsta bekymmer.
Självklart var detta en ego-booster av rang så lite styv i korken yttrade jag orden jag senare skulle få ångra; "Hur svårt kan det vara att åka knapplift med snowboard? Vad kan gå fel liksom?".

Jag hoppas ni inser vilken grovt förnedrande upplevelse det är att 6 gånger i rad krascha i liften uppför barnbacken innan man ens kommit den första startsträckan på 20m! Fy vad jag skämdes, och liftvaktens såg minst sagt road ut.

Men, minnet av den där första färden nerför barnbacken satt etsad i bakhuvudet. Så glad i hågen över att äntligen ha kommit upp var det dags för röd pist.
Jag skojar inte om jag säger att min svanskota numera sitter placerad strax under halsen. Det tog mig 55min att ta mig från topp till botten i en backe som normalt sett tar kanske 5-6 minuter.

Efter några mer eller mindre lyckade åk i barnbacken var det dags att kasta in handduken för dagen. Tacos avnjöts i stugan och spritintaget tog vid. Blev dock en ganska kort kväll då man var helt blåslagen och kände att sängen lockade.

Dagen efter var det samma visa även om jag nu började få kläm på det hela litegrann iallafall. Och festen på kvällen utvecklades till en kort krogrunda och efterfest i stugan.

Sen var söndagen kommen och det var dags att köra hem. Kruxet var ju bara att jag hade smidigt nog planterat bilen i en snödriva längre ner i backen efter en "aningen" missbedömd vänsterkurva. Minne som en guldfisk har man ju begåvats med så med humöret uppe travade vi ner för backen med snöskyffel i högsta hugg, enbart för att hitta bilen så fastkörd att det inte gjorde någon nytta att skotta. Det var bara att bita i det sura äpplet och ringa bärgare, som behagade ta 1200kr för att masa sig upp och dra loss oss. Stor suck!

Finns säkert mycket mer att skriva om helgens bravader men jag orkar inte trötta ut er alldeles så jag nöjer mig med följande.
Även om visssa saker gick åt helvete, så som vädret, fastkörningen och lite andra privata tråkigheter så var det en lyckad resa som jag gärna skulle göra om igen, fast lite bättre förberedda och med turen på vår sida :)