Efter flera veckors väntan var det igår äntligen dags att hämta vår lilla Stella. En Amstaff på 8 veckor som just nu ligger och snarkar här bredvid. Hon hämtades i Lund och när vi var där för två veckor sedan och hälsade på så såg det lilla livet ut såhär.

Det kanske inte syns så mycket på bilderna, men jisses vad hon har växt på bara dessa två veckor. Hon är nu stor och ståtlig och världens goaste valp. Snäll, glad och pigg, men inte helt galen. Precis som man vill ha det när de är valpar:)


Gårdagskvällen spenderades på en filt på golvet utan en minuts sömn, så det är med ögonlocken vid golvet jag skriver detta inlägg och hoppas på åtmistone en timmes sömn inatt. Men även om det kanske inte är så sannolikt med någon sömn så är jag lika glad ändå :)

Äntligen är min iPhone ihopsatt igen efter många många svordomar. Allt började med en liten spricka i glaset. Sedan fick jag fel glas och fick vänta på att rätt skulle skickas. När jag äntligen kunde börja byta ut det gamla så råkade jag knäcka LCDn vilket innebar ännu mer väntan. Men nu äntligen är den tillbaks i nyskick :)


Nu är det förresten mindre än en vecka kvar och jag längtar enormt mycket till lördag. Brukar irritera mig på folk som ska vara så hemliga på sina bloggar, men denna gången är det min tur att vara lite mystisk om vad som är på gång.

Bättre sent än aldrig är plotsligt.com's motto, så inte skäms jag för att vara lite sen med bilderna från förra veckan. För att fira att det var ett år sedan jag och Nettan träffades bjöd jag henne på en liten mitt-i-veckan-weekend till den enda staden i England som inte är överfylld med redheads i khakishorts och fotbollströjor - London.

I tisdags morse tog vi bilen till Göteborg City Airport och flög därifrån till Stansted. Efter att ha checkat in på det överraskande fina hotellet begav vi oss in till Oxford Street och tog en rejäl shoppingtur. Lunchen avnjöts på den häftigaste sushirestaurangen jag sett. Wasabi på Oxford St. En hel vägg fylld med allt du kan tänka dig i sushiväg, där man fick gå och plocka ihop sin egen lilla låda, och gud vad det satt som en fläskläpp efter en hel dags shoppingrunda.

När fötterna började ge upp och leverns klämtande vägde tungt försökte vi ta oss till Notting Hill för att leta upp en trevlig pub, men vi kom aldrig längre än några hundra meter från Notting Hill Gate innan vi insåg att vi aldrig kommer hitta de små mysiga gatorna från filmen. Därför slog vi oss ner på en pub som bara låg ett stenkast från stationen. Ölen var god och stämningen på topp så innan vi visste ordet av var tunnelbanan stängd och vi fick förlita oss på en gravt utvecklingsstörd t-banevakt som rekommenderade bussar i alla dess former. Efter många om och men lyckades vi dock ta oss till hotellet och kunde få en någorlunda vettig natts sömn.

Dagen därpå ville vi skippa den vanliga centrumhysterin och begav oss till Camden för att gå på de berömda marknaderna. Väl där hittade vi en ganska trång marknad med klyschiga t-shirts och annat krimskrams. Detta trodde vi var allt och kände oss lite besvikna tills vi hittade The Stables. Jag har aldrig varit med om en så otroligt häftig plats. Små charmiga second hand-butiker i mängder som låg i ett system av labyrinter inuti en gammal stallgård. Verkligen ett sådant ställe man kan spendera hela dagen i utan att ha sett allt.

Efter att ha vandrat runt som yra hönor i flera timmar tog vi en fika och bestämde oss för att åka in till Soho och ta en titt på alla små gränder med strippklubbar, sexbutiker och pårökta transor. Kvällen avslutades med några välförtjänta glas öl på den lokala puben och innan vi visste ordet av det satt vi i en svarttaxi påväg hem till hotellet.

På torsdagen tog vi ännu en liten tur till Oxford Street innan vi hoppade på expresståget till Stansted och flög tillbaks till gråa och trista Sverige.

Slötittade lite på How I met your mother igår. Barney och Ted har åkt fast på en flygplats för att ha planterat bagage på bagagebandet, vilket polisen tror är en bomb. I förhöret hävdar Barney bestämt att de är viktiga internationella affärsmän. Allt för att bli släppta utan repressalier.

Barney: "Please.... (pausar en stund och tittar på polisen) We are international businessmen. My colleague accidentally left the bags there, now please let us go before we miss our international business meeting."

Detta får mig direkt att tänka på en bild jag hittade i den alltid så underhållande Hej världen!-delen av Kristianstadsbladet för några dagar sedan. En förmodligen inavlad herre från Arkelstorp ska vara med i tidningen med sin nyfödda dotter. Självklart tänker han:

"Åh vilket bra tillfälle att visa vilken framgångsrik affärsman jag är. Jag vet. Jag låter min handsfree sitta kvar, så ser det ut som att jag väntar ett viktigt affärssamtal!".

Mamma blev visst lite avis för att jag glömde henne i mitt gullepluttinlägg igår, så jag fortsätter min sentimentala guldrusch med en hyllning till världens bästa mamma med en liten idolbild :)

Ni som läst denna blogg ett tag vet att jag kan vara allt från världens lyckligaste till den där killen som ligger hemma och gnäller om att livet är skit och citerar en massa gamla depplåtar som lyckas sätta ord på känslor bättre än jag själv kan. För att vara ärlig har det nog varit mer inlägg av neråttyp än uppåt. Men nu måste jag ändå säga att det vore synd att klaga.

På måndag fortsätter jag mitt distanspluggande och nu känns det att man är påväg någonstans. Ekonomin är dålig, men bättre än på ett tag. På tisdag drar vi till London på semester, och rent allmänt så har jag en bra känsla i magen. Dessutom har jag sänkt ett par öl och är sådär varmt filosofisk inombords, vilket osökt får mig att tänka på hur jag om en timme ska gå och lägga mig bredvid den bästa och snyggaste tjejen jag någonsin träffat.

Så för första gången i denna blogg kan jag faktiskt erkänna att jag är enormt nöjd med livet. Jag kanske är lite väl sentimental, men underbar framtid, underbara vänner, underbar flickvän, underbara öl (mariestad export är inte att underskatta) och en underbar magkänsla är inte att underskatta. Nej, nu är livet äntligen på rätt spår och jag är grymt nöjd.

Spike den lille chihuahuan åkte hem i lördags så nu har det varit djurfritt några dagar. Idag är det dock dags igen. Får jag presentera damen i hushållet - Siri. En whippet som jag passar åt Ebba medan de är ute på tjejkväll här i Växjö :)