Avoir la gueule de bois

Inleder med att citera en skäggig holkrökande gubbe samt den manligaste damen denna sida gärdet - "Haaaaallaaauuuu Skansen!".
Varför jag nu gör detta kommer jag till sen, men först ska vi summera fredagen :)
Dagen började med ett förmiddagspass på Eniro, där det visade sig att jag nog inte är den enda i landet som gärna avnjuter en öl eller tre redan på morgonkvisten.
Jag menar, vem ringer nummerupplysningen för att rädda livet på en skock grodor? Och vem betalar 15kr för att få reda på vad klockan är?
Fick även tillfälle att sponsra lokalbygden lite när någon ringde för att få veta vilken pizzeria som hade godast pizzor i Vä. Den kunden är skyldig mig 65kr, för tro alla jävlar att jag var tvungen att sänka en pizza när jag kom hem :)
Efter en lite sådär lagom stressig förmiddag var det dags att luncha med Carro på Burger King. Jag var dock fortfarande mätt sedan frukosten, så jag nöjde mig med en liten cola.
Hade nog inte kunnat få ner någon mat ändå eftersom jag hade fullt upp med att sitta och småskratta åt det bottenlösa hål till fruntimmer som satt mittemot ;)
Efter en stund dök Malin och what's-her-name upp och i samlad trupp gick vi och glassade lite i gräset utanför länsstyrelsen; lovely!
Väl hemma igen var tanken att det skulle bli en lugn hemmakväll med mig själv eftersom jag är pank en hel månad till. Efter ett par timmars tumrullande höll jag på att klättra på väggarna så uttråkad jag var, så min ständige vapendragare Henke kunde inte ringt mer lämpligt.
Tydligen var det dags för en av de allt mer frekventa bowlingrundorna i Åhus och jag var bjuden.
Även om jag aldrig riktigt förstått charmen med bowling så måste jag säga att det trots allt är en trevlig och hyfsat billig sysselsättning, som kombinerad med öl sitter som en keps.
Sen att jag alltid piskar skiten ur mitt motstånd oavsett berusningsgrad är ju bara en bonus ;)

Här har vi slutställningen för framtida bragging rights:
  1. Den Herr (385)
  2. Gnjunfe (267)
  3. Njulfen (249)


Visserligen drack jag bara tre öl den kvällen men jag måste ändå ha blivit lite på pickalurven för när jag kom hem somnade jag som en träskpadda efter ett joggingpass. En timme efter att jag somnat fick jag två sms men vaknade fortfarande inte. Och vaknar man inte av att telefonen två gånger skriker "Måtte djävulen ta alla fruntimmer!" på en rent omänsklig volym så är man antingen döv eller rejält rund om fötterna.
På tal om sms så måste jag säga att det är som ett rent lyckopiller för mig. När folk ringer blir jag mest förvånad och drar mig för att svara, men sms är något som gör mig glad nästan direkt. Lite skumt det där.

Nåväl, ny dag och nya tag. På något vänster hade jag lyckats få arbetspasset från helvete; 9-20 med en rast på fyra timmar mitt på dagen. Just denna lördag var det dock nästan uppskattat med en långrast eftersom vädret var så underbart. Tänkte sätta mig i solskenet och ta en välförtjänt tupplur, men sen kom jag på att Malin tipsat om modevisningen vid Stora Torg. Tyvärr kom jag lite väl sent för där var redan smockfullt med folk, och någon smart person hade ju kommit med den briljanta idén att ha en catwalk som snarare var nedgrävd än upphöjd. Därför var det trots mina 184cm över havet en ren omöjlighet att se mer än modellernas huvud, vilket ju inte var huvudattraktionen direkt.


På väg till bilen sprang jag på Anders, Dolle och Hanna som satt och käkade på Café Fenix uteservering. Att Martin lyckats få stället att gå från gråa trista Café Påtår till något nytt och trendigt råder det inga tvivel om för hela lokalen var proppfull med kunder, packade som sardiner. Tänkte ta mig en liten macka till lunch men att stå i kö i 20 minuter för att ens kunna beställa är lite i överkant. Istället blev det en laddning chilinötter från automaten utanför, vilket å andra sidan inte är helt fel.
Med två timmar kvar av min monsterrast begav vi oss hem till Anders för att lira lite Guitar Hero.
Jag har funderat ett tag på att försöka bli lite duktig på det spelet, av den enkla anledningen att jag tänkte ta min revansch på miss Singstar 2008 i just Guitar Hero någon dag. Kanske inte helt fair play, men konsolspel som konsolspel eller hur? ;)
Lördagens korta träningspass fick mig dock att inse att jag antagligen kommer bli lika piskad där som i Singstar. Jag saknar helt enkelt motorik nog att både hitta rätt knappar och att klicka i rätt tidpunkt. Eller så är jag bara för gammal för sånt nonsens ;)


När mörkret infann sig och mitt arbetspass äntligen var slut begav jag mig till Lund för en hemmakväll med Per, Maria och Johannes (även Torleif svängde inom). Detta var något jag verkligen sett fram emot eftersom vi hade så förbannat kul sist jag var där. Minns ni dunken jag fick för ett tag sedan? Den är fortfarande långt ifrån uppdrucken så väl i Lund var det fullt järn redan från början. Något som ni säkert kan gissa när ni ser mannen med den röda näsan och den flackande blicken nedan. Visserligen ser jag alltid ut att vara full som en alika redan efter första groggen men här var det nog befogat ;)








En liten dålig ovana jag har utvecklat på senaste är att jag alltid ska filma de mest pinsamma saker. I just detta fall är till och med Jag tveksam till publicering. Men vad fan, alla minnen är bra minnen, även de man inte minns. Så ladies 'n' gentlemen, här har ni anledningen till mitt inledande citat; en allsång utan dess like (Hellström och Bowie hade skämts).



Stoppa pressarna!

  1. http://www.expressen.se/nyheter/1.1127267
  2. http://www.kvp.se/1.1085333
  3. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2308886.ab
  4. http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,61791676_852__,00.html
  5. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=701462
  6. http://archive.corren.se/archive/2007/3/16/j499uysm0aw3nof.xml
  7. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article357438.ab
  8. http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article353744.ab
  9. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_475411.svd
  10. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article321734.ab
  11. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article308248.ab

Jag blir så trött.



We are far too young and clever

Eftersom jag för tillfället är en broke-ass trailerpark whiteboy så gick helgen i fattigdomens tecken.
Planen involverade aktiviteter som att pilla lite navelludd, spela frisbee med mig själv och om tid fanns även koka lite nudlar. Dock blev det ändringar på detta ganska omgående för pappas diskm... städers... eh... Anette fyllde år.
Därför bar det på fredagen av till Everöd för smörgåstårta, en skvätt kaffe och ett konstant bakgrundsljud av småungar i full färd med att ha ihjäl varandra.
Med grunden lagd för en rejäl dos tvivelaktig etanol styrdes kosan mot Tollarp för en SingStar-kväll med Carro och Sara.

Jag lovar, hade Uggla skrivit mästerverket Dansar aldrig nykter idag så hade nog refrängen gått något i stil med: "Jag varken dansar eller sjunger singstar nykter någonstans, aldrig, inte en chans".
Jag har absolut inga problem med att göra bort mig inför folk och det finns inte mycket här i världen som får mig att skämmas. Men att sitta nykter och titta på medan en person som knappt kan höja rösten utan en halstablett fullkomligt slaktar mig i singstar, det gör jag bara inte :)
Därför blev det till att blanda några rejäla bukvärmare innan jag påbörjade min hönsjakt. Detta bättrade ju dock inte på min lena Barry White-stämma utan gav mig endast modet att visa mig på stan igen efter denna rejäla dos nederlag.



Det går ett ondskefullt rykte om att undertecknad var fullast på festen enligt rutin, men det vill jag genast dementera. För det var inte jag som spillde ut tre groggar, somnade fullt påklädd och vaknade med grova minnesluckor. Det var heller inte jag som spenderade merparten av lördagen spyende ;)
Däremot lyckades jag med konststycket att felbedöma vindriktningen något när jag graciöst som få skulle göra ett svanhopp från trädgård till gata, vilket resulterade i att jag under hela lördagen haltade runt som en pirat i en vedklyv.
Dagen efter bjöds det på en väldigt underskattad delikatess, nämligen grillad korv med bröd. Detta i kombination med en solig veranda, gott sällskap och en slurk öl är ju inget annat än ren briljans.

Resten av lördagen spenderades i sängen i samma ställning som min numera gode vän Sesam så fint visar nedan.
Klockan tre på natten till söndag bar det av till Malmö med min brother from another mother Henke för att hämta hans bror Kenneth som varit i Köpenhamn och rockat loss till tonerna av Kaizers Orchestra. Med andra ord spenderade jag ännu en lördag utan tillstymmelse till fylla, och det är jag ju så illa tvungen att göra i åtminstone en månad till. Känns förjävligt rent ut sagt.


På söndagen vankades det grillning i Åhus tillsammans med mamma som nyss återkommit från en dissekering av höften i värsta pensionärsanda. Därför hoppade jag över att stoppa i mig någon mat tidigare den dagen, och jag skojar inte när jag säger att jag misstog varenda fotgängare för köttbitar hela vägen till Åhus. Jag hade verkligen en inre längtan efter en stor manlig köttbit. Ni vet en sådan där man verkligen kan ana från konsistensskillnaderna att de kvarlämnat klövar, spenar och annat smaskigt i tillverkningen. Så hungrig var jag.
Därefter blev det som vanligt söndagsbio med herr Ball Enberg.
Denna gång var det filmen 21 som stod på schemat och jag måste ge filmkritikerna creds denna gång, för filmen var enligt mig (håll i er nu) intetsägande och förutsägbar men ändå klart underhållande. Att de inte satte världens bästa skådis Kevin Spacey till mer nytta övergår mitt förstånd.

Måndagen hittills har bestått av tre timmars telefonterror men också total njutning på en filt i solskenet, samt en hel del sms-mobbning.



Sincerely yours
Herr Hyena

Give me the chance to dance romance

I väntan på bilder från fredagen bjuder jag på det senaste tillskottet i låtar-som-ger-Marcus-rysningar-genren.

Outkast feat. Kelis - Dracula's Wedding




"I wait my whole life to bite the right one
Then you come along and that freaks me out"

Me, Myself and Hyena

Vet att bloggen den senaste tiden innehållit en hel del bilder men desto mindre text. Detta beror helt enkelt på att jag inte har så mycket att skriva om för tillfället.
Livet börjar falla mer och mer in i rutiner, på både gott och ont.
Känslokapitalet för denna månad är redan förbrukat så det kan jag heller inte fylla tomrummet med, utan det får helt enkelt bli en gammal klassisk bilddagbok.
Visserligen en enormt händelsefattig dag, men någon kan det säkert glädja.

Vaknade strax efter 8 imorse, vilket ledde till en något mer förbannad Marcus och en något mer sönderslagen väckarklocka.
Hur man lyckas sätta ett alarm så tidigt när man är så gott som ledig övergår mitt förstånd.
Snoozade vidare en timme till, men inte ens då orkade jag ta mig ur sängen.
13:15 är en klart humanare tid för oss dagdrivare :)



Det sägs ju att frukost är dagens viktigaste mål, så en energirik och kalorisnål frukost avnjöts direkt i sängen.



Började inte jobba förrän 17:00 idag så det kan ju inte finnas något bättre läge för en film.
Mitt weapon of choice för dagen blev kultfilmen Blues Brothers som jag nog inte sett sen Millatiden och det var ett bra tag sedan.
Hursomhelst fick grannens bredband jobba för fulla muggar och en timme senare var njutningen ett faktum.



Efter filmen började det brinna lite i knutarna så jag tog mig en välförtjänt dusch med allt vad det innebär.



Vet inte varför, men alltid när jag duschat så får magen ett ryck och jag blir plötsligt hungrig.
I detta fallet yttrade det sig så starkt att jag blev tvungen att ta en brenner.
Som vanligt blev det varma mackor med philadelphiaost, vanlig ost, rostad lök, oregano och ketchup. Och till det en espresso ristretto.



Efter denna gourmetmåltid var det dags att släpa sig till jobbet för att avnjuta det härliga passet 17-20.
Dock var det för det mesta trevliga kunder så humöret fick sig inga törnar :)



Trots att jag sover så mycket som jag gör så tar ändå jobbet ut sin rätt. Så klockan 20:30 återvände en sliten och långhårig Marcus till hemmets trygga vrå.



Dock lyckades jag äntligen få tummarna loss och skruvade med vissa komplikationer ihop mitt nya köksbord, som stått orört i köket en längre tid.
Väl tillbaks i sängen började efter en stund datorn ryka igen och stängde av sig själv.
Man kan anklaga mig för mycket, men inte för att vara fantasilös. Så efter 5 minuter i frysen fungerade datorn alldeles finemang igen.






"It's 106 miles to Chicago, we've got a full tank of gas, half a pack of cigarettes, it's dark and we're wearing sunglasses... Hit it!"


Delightfully tacky, yet unrefined

Fyller på med lite fler punkter från helgen:

  • Kört hoj för första gången på över ett år
  • Grillat
  • Käkat ugnsbakade bananer med marabouchoklad
Får väl bjuda på lite bilder också :)




Som luffaren älskar landsvägen, som rumlaren älskar nattlivet

Tänkte att denna blogg behöver ett avbrott från senaste tidens deprimerande inlägg.
Så här kommer en lista på vad jag har pysslat med i helgen:

  • Trots bättre vetande tagit en festrunda i Perstorp, Tyringe och Hässlehåla
  • Klappat en skäggagam vid namn Lennart
  • Återupplivat gamla minnen genom att maskera dunkabrännvin på köpeflaska
  • Spelat bowling
  • Känt mig betydligt smartare än jag är efter en runda trivial pursuit med Malin, Linda och gänget ;)
  • Grillat denniskorvar på elgrill
  • Trampat i hundkiss
  • Träffat världens sötaste katt (no offence Sesam)
  • Insett att en MV Agusta F4 hade gjort mig lycklig
  • Åkt tåg
  • Sprungit med huvudet före rakt in i en ribbstol, för att endast inse att där inte finns något att skada
  • Kört bensinstopp på motorvägen
  • Druckit lättöl och varannan vatten på grund av ekonomin
  • Insett Håkan Hellströms och Lars Winnerbäcks storhet
  • Hjälpt en tjej som ville ha numret till en gullig kille som hette som ett djur men inte var ett djur
  • Lagt upp en ekonomisk plan för att ha en lycklig sommar 2009
  • Fått mina fördomar bekräftade om att alla white trash personer röker gula blend
  • Blivit raggad på av en tjej med EQ som en vägstolpe (jag kräver mer substans än så)
  • Pratat känslor med en brödrost
  • Insett att jag inte kommer klara av Banken på ett tag nu
  • Tagit reda på tillverkningsprocessen bakom scans leverpastej
  • Letat upp en egen lekplats
  • Fått min absoluta mardrömsframtid uppmålad framför mina ögon (se bild)


Go ahead, make my day

Kalla det mindrevärdeskomplex eller ren idioti men denna dag borde strykas ur kalendern.
Här går man och lägger sig tidigt dagen innan för att vara pigg och glad idag men vad får man för det? Jo det ska jag säga er. Man får en dag som börjar sämre än någonsin, med stress och irritation som två klara ledstjärnor.

På IB fick vi lära oss att alltid ta ut teman (eller themes om ni vill) i litterära verk, och hade det skrivits en bok om mig idag hade den varit genomsyrad av teman som ilska, frustration, hjälplöshet och gammal hederlig trötthet.
Här går man hela dagen och försöker motarbeta dessa känslor med en tanke om att se saker på ett positivt sätt. Men återigen, vad får man för det? Inte ett jäkla dugg är vad man får.
Självupptagna människor som inte ägnar någon omtanke om andra är bland det värsta jag vet. Men just idag kan jag helt ärligt säga att jag förstår dem. Så till den milda grad att de åtminstone slipper bita sig själva i arslet när dagar som dessa dyker upp.

Vad gör man då?
Jo, man tar en lång tupplur och hoppas på att vakna upp och se att dagen blivit bättre.
Vaknade precis efter en extended powernap sen 16:30 och det första som dyker upp är känslan av att klumpen i min mage verkar växa med ljusets hastighet. Tack för den televerket!

Kunde säkert sitta här och ödsla resten av kvällen på att lägga ner energi på meningslösa bilder, filmer, citat etcetera men i slutändan, vem bryr sig?
Nej, fortsätter det såhär så ska jag helt klart sluta bry mig om något, någonsin.

//Marcus, som nu rear ut sin själ, allt ska bort!

Mais les yeux sont aveugles. Il faut chercher avec le coeur.

Har återupptäckt en gammal kärlek i mitt liv, nämligen filmen och därtill filmmusiken.
För inte finns det mycket här i livet som kan förmedla känslor som just film och musik. Och nu pratar vi inte Steven Seagals senaste, utan filmer som kommer från hjärtat. Filmer som verkligen gör ett intryck och kanske tillochmed ett avtryck.
Nu ska ni inte tro att jag fördömer filmer som saknar substans, för visst, jag kan också skratta mig harmynt till filmer som American Pie och Superbad. Men någon gång ibland, och det är inte ofta, så släpps det filmer som verkligen förändrar ens liv.
Exempel på filmer som absolut förändrat mitt liv är två så bizarra som A Clockwork Orange och Fear And Loathing In Las Vegas.
Men nu mina vänner, vill jag tipsa om två filmer som verkligen träffat mig som en pil genom hjärtat. Nämligen följande:

image108

Into The Wild

Efter att ha tagit sin college-examen skänker Christopher alla sina besparingar till välgörenhet, för att leva ett liv helt utan materiella ting i Alaskas vildmark. På vägen dit får vi möta en hel del unika karaktärer som alla lär honom något om livet. Låter klyschigt, jag vet, men detta är det bästa som hänt sedan färdigskivat bröd.
Lyckas man se hela denna filmen utan att efteråt sitta med hakan på golvet helt mållös så blir jag förstummad.

Nästa är en lite äldre sådan som jag visserligen sett tidigare men först nu uppskattar till fullo:

image109
Här får vi följa Andrew som efter 9år utan kontakt med sin familj återvänder till sin hemstad för att närvara vid sin mors begravning.
Andrew har de senaste åren levt som i en koma tills han nu av en slump träffar en tjej som förändrar hans liv, och sätter färg på hans tillvaro. Träffande, någon?
Hursomhelst kan detta verka som en ganska lättsam och ytlig film, men så är verkligen inte fallet. Zach Braff's debut som writer/director är sanslöst gedigen och alla klockrena detaljer får det verkligen att kännas i hela kroppen.

Något som också måste nämnas är att musiken i dessa två filmer absolut är bidragande till att jag uppskattar dem så fruktansvärt mycket. Majoriteten av all musik i Into The Wild framförs av Eddie Vedder från ett av mina favoritband Pearl Jam. I Garden State gäller precis samma sak, Fast här framförs den av ett band som legat mig varmt om hjärtat ända sedan jag hörde dem första gången, The Shins.

Eftersom min musikblogg fallit i glömska den senaste tiden får jag väl passa på att bjuda på två höjdpunkter som också innehåller klipp från filmerna. Titta och njut!

Garden State, The Shins - New Slang:



Into The Wild, Eddie Vedder - Hard Sun:





Who put the ram in the rama lama ding dong?

Blev precis enormt sugen på att släpa fram mitt gamla munspel :)
Någon som har numret till den beatboxande hunden i comviqreklamen?



Och sen måste jag passa på att visa er det absolut roligaste som någonsin sänts på TV:
ETT KILO MJÖL och DU SKA ALDRIG


Förgätmigej

Tanken med denna blogg är väl i grund och botten att kunna underhålla andra samtidigt som jag själv får chansen att skriva av mig lite. Innehållet kan sträcka sig allt från fransk fuldans till känslomässiga krascher, och det är precis så jag vill ha det. Jag vill kunna återge min vardag på ett sätt som speglar min personlighet, utan att för den delen bli allt för personlig.
Sist handlade det om solbrillor, fylla och matlagning. Idag handlar det om betydligt djupare saker.

Läste en tråd på gediget.se som berörde det väl erkända faktumet att söndagar vanligtvis är deprimerande excuses for a day. Jag omnämndes som personen som alltid yttrar den klassiska söndagsfrasen "Jag ska aldrig mer dricka sprit".

Denna söndag kommer bli en killer. Redan idag börjar jag känna hur livet knakar i fogarna, och ändå är det bara lördag.
Att lagen om alltings jävlighet gör sig påmind redan idag kan jag nog inte förklara utan att bli alldeles för personlig. Men tro inte för en sekund att det hindrar mig från att skriva av mig lite.
Funderade för en kort sekund att göra detta inlägg till "Livets lärdomar, part two" men insåg att den gamla klyschan "om något verkar för bra för att vara sant, så är det oftast så" summerar det hela ganska väl.
Det lustiga med det hela är att jag egentligen borde vara glad för fina ord, samt hoppfull och stöttande, för det är jag innerst inne. Ge mig bara några dagars tankar och ett löfte om att inte falla i glömska.

Finns det något jag irriterar mig på här i bloggandets kantstötta värld så är det personer som tar sig själv på alldeles för stort allvar. Folk som hotar med att sluta blogga om folk inte kommenterar, men även folk som säger A utan att säga B. Att ingen bara knackar dem på axeln och säger "Who the fuck cares?".
Nu inser jag att jag håller på att sluta mig till denna redan för utbredda skara idioter, så därför får det räcka med känslomässigt prat för denna gång. Hoppas ni förlåter mig.

Idag är det iallafall lördag och planen var upplagd för festligheter med Linda och gänget, tätt följt av utgång på banken. Blev dock tvungen att dra mig ur i sista stund då jag känner att spriten i kombination med utgång inte direkt hade gynnat mig idag. Så istället blir det skåpsupande ensam i lägenheten framför datorn. Way to go Marcus!

Som sagt, behövde bara skriva av mig lite och detta inlägg behöver ni inte ta på allt för stort allvar.
Nu ska jag och mina tankar ta oss varsin öl till och hugga in på det enda som kan få mig att skratta idag, Grotesco.

Bisous!
//Marcus, som numera kan titulera sig emofjortis, eller som en underbar person uttryckte sig, Lådvinsfilosof.



I'm a gasoline gut with a vaseline mind

Som en katt kring en vattenbuffel har jag nu bevakat blogg.se i två dagar i väntan på att få skriva av mig en aning.
Jag gillar verkligen taktiken - att utlova guld och gröna skogar, stänga ner servern i 48h, vara knäpptysta med info och sen, helt plötsligt, komma fram till att... nej, vi skiter i det.
Lite lustigt att jag som uppdaterar max en gång i veckan ska få ett så enormt psykbryt, men något måste man ju reta sig på :)

Hursomhelst så inleddes helgen storstilat hemma hos Carro med en uppvisning i sann köksmagi.
Som två mästerkockar på amfetamin slog vi till stort med en riktig festmåltid bestående av sjömansbiffar/qourn, ruccolasallad med bönor och soltorkade tomater, brieost, tzatziki och ett rejält lass bulgur. Tätt ackompanjerat av lite vitt vin.


Efter denna smaklöksorgasm kände vi att det var dags för lite klassiskt förfestmanér i form av öl och chilinötter.

Ni som känner mig vet säkert att jag efter ett par öl blir om möjligt ännu mer komplett, och tror mig vara världsbäst på precis allt. Därför har jag de senaste helgerna tjatat arslet av mig om att få äga Carro och Sara i Singstar någon kväll.
Tänk er bara känslan av att få krossa dem på deras egen hemmaplan. Det måste kännas som när Scar lät Mufasa falla mot döden i lejonkungen. Som att störta kungen från sin tron.
Tänk er då om Scar helt plötsligt blivit omringad av hyenorna redan vid det tillfället.
Ungefär så kändes det att helt plötsligt sitta där med mikrofonen i näven och bli informerad om att man ska matcha tonläget också. Inte bara tralla på som om det vore en söndagsmorgon i duschen.
Självklart löste jag problemet som jag alltid gör. Med mer öl.
Vem som tog hem slutsegern spelar ingen roll, utan huvudsaken är att man har roligt ;) Och vi hade enormt roligt vill jag lova!


Då bussförbindelserna från Tollarp är lika frekventa som hälsoresor till Tjernobyl fick vi ta bussen in redan vid 21.16. Vilket inte gjorde så mycket eftersom jag redan då var långt inne i dimman, som ni kan se på bilden nedan.

Nästa gång blir det lättöl och varannan vatten :)



Väl inne i stan styrdes kosan mot Hessle där vi träffade på Linda och gänget från Skvättagödselboda. Eftersom jag redan var ordentligt rund om fötterna tog jag det lilla lugna och avnjöt en flaska Hobgoblin medan de andra arbetade med armen i vinkel och blicken i skyn.
Senare inne på Banken minns jag inte så mycket mer än att det dansades friskt och att ölen flödade som sig bör. Till mitt försvar så har det faktist gått nästan 5 dagar och mitt minne är dåligt nog även när jag är nykter.
Dock minns jag jag nattbussen ganska tydligt och även promenaden efteråt, som kan summeras med en del trevliga ord och en musikaliskt ohälsosam uppskattning för stora rumpor :)


På lördagen var det tänkt att jag skulle festa med Ralle & Co. Men på grund av min kroniska trötthet och en del biverkningar från fredagen så blev det en lugn kväll med barnkalas, Åhusbesök och film.
Jag hann dock med att svänga inom Henke en runda för att säga hej till hans bror Kenneth som nyss återvänt från en längre tid på böljorna de blå. Med sig hade han en enormt uppskattad souvenir i form av en signerad t-shirt från Hooters. Men han hade även med sig den ultimata lösningen på alla mina spritrelaterade ekonomiska problem. En 5-litersdunk brännvin med en alkoholhalt på svindlande 96% för 220kr.
Behöver jag ens nämna att april månad nog kommer bli den galnaste på mycket länge? ;)


Söndagen slank förbi ganska obemärkt och måndagen höll på att göra detsamma. Tills jag kom på den briljanta idén att fördriva tiden med lite filminspelning.
När jag fick se videon till Le Tigre - Deceptacon föll jag direkt, och om två franska herrar kan fuldansa i tre minuter så ska väl jag kunna göra detsamma? Eller? :)




Idag har jag iallafall spenderat dagen bakom skolbänken. Något jag kommer ägna mig åt nu i två veckor innan det nya jobbet drar igång på riktigt. Visserligen känns det lite vemodigt att behöva ägna så mycket tid åt något som kan tyckas vara så enkelt. Men skenet bedrar en del och änsålänge känns det riktigt intressant och kul.

Fick idag även hem mina Shutter Shades som jag väntat på ett bra tag nu. Frågan är bara när jag ska använda dem, men det ger sig väl med tiden :)


Nu blev det sådär långt igen, så jag blir mäkta impregnerad av er som lyckas ta er igenom denna kavalkad av ordbajseri :)

Bisous!





"Likt oblat vid nattvarden gör denna blogg mig beroende"
- Carola Häggkvist

"Nästa års partimanifest består av en länk till plotsligt.com"
- Fredrik Reinfeldt

"Som en snaps till frukostmackan - uppiggande och glädjande"
- Christer Pettersson

"Svenska akademien har hittat sin ledstjärna"
- Horace Engdahl

"Anledningen till varför jag inte stannade kvar i rymden"
- Christer Fuglesang