Man mixar en 21-årig kille med en trist lägenhet och en kyl full med öl - Vad får man då?

Dagens dumma idé var ett projekt jag faktiskt lurat på ett tag men aldrig riktigt kommit till skott med, nämligen en hängmatta! Nu tänker ni säkert att det borde ta max en timme eller två att borra lite hål och förena dem med ett tygstycke. Det gjorde iallafall jag, men som vanligt när jag ska ta mig an något får man räkna med en heldag även för de minsta av projekt.
Planen var iallafall att vakna tidigt, åka in till stan och köpa det som behövdes för att sedan kunna njuta resten av dagen. Riktigt så blev det inte, utan projektet inleddes med en timme kvar till stängningsdags.

Det här måste vara den sämsta och konstigaste dagen på länge.
Mår så sjukt dåligt att jag fick gå hem från jobbet för att undvika att falla ihop till en snygg liten hög på golvet. Vet inte alls vad det är med mig idag. Känner mig totalt borta i huvudet och kroppen agerar därefter. Är snurrig, matt, deppig, kallsvettig och apatisk.
Kan inte alls sätta fingret på anledningen men jag kan ju säga att det inte är något jag är särskilt nöjd med, som ni kanske förstår. Det hade ju varit en sak om jag ätit något konstigt eller kanske varit med om något särskilt, men nej, ingen aning faktiskt. Sitter bara på jobbet, vilket var relativt lugnt, och känner plötsligt att jag måste bort, åka hem, försvinna en stund.
Så nu sitter jag här hemma och tänker ta det oerhört lugnt med lite fin musik resten av dagen så jag är tillbaks till mitt vanliga jag imorgon.

Och just när jag trodde det inte kunde bli värre läser jag det här ;)

Nu äntligen har kroppen gett mig motorik nog att skriva något efter de senaste dagarnas hårda leverne. Det har varit fullt sjöslag torsdag, fredag och lördag och skulle jag klämma in allt här hade ni inte orkat läsa. Därför blir det ingen helguppdatering utan enbart några rader om midsommarafton. Det andra kommer sedan ;)
Detta år var det min tur att hålla hov i byn och det är för mig en stor ära. Därför var jag en riktig gentleman och styrde upp mat, dricka, partytält och allt annat som behövdes för en riktig röjarfest. Jag hade dock glömt något av det viktigaste - Jordgubbar!
Fem minuter efter att de första gästerna börjat droppa in blev det till att slänga sig i bilen med Carro och köra snabbt som attan till Åhus för att hämta 10 liter prima sommarknark åt sällskapet. Där gick det undan vill jag lova!

Detta har varit en märklig dag - minst sagt!
Började dagen med panikkänslor över att jag var sen till jobbet, vilket jag inte var.
Flyger alltså upp ur sängen och vrider mig på något konstigt sätt så hela magen låser sig och jag faller till golvet och kan knappt röra mig på 5-6 minuter. När krampen släppt slänger jag mig i duschen, torkar av mig, rusar till bilen och får bensinstopp - mitt på parkeringen.
Hade som tur var en reservdunk stående och kunde snart fortsätta min färd mot stan.
Sitter och plågar mig igenom idiot efter idiot hela dagen tills det äntligen är dags att åka hem. Springer ner för trappan och lyckas på något konstigt sätt trampa snett vilket resulterar i en framåtkullerbytta ner för hela trappan. Lite halvt blåslagen lunkar jag vidare mot bilen och möts av ett punkterat framhjul. Någon tyckte väl det var ett riktigt nöje att lufta däcket.
Nåväl det kunde varit värre. Jag kunde ju gått runt hela dagen svimfärdig och med bröstsmärtor som vissa andra +o(

Tyckte dock lite synd om mig själv så idag har jag köpt mig ett par nya skor, då de gamla luktade hästkista. Dessutom har jag varit ute i god tid och hämtat ölen till midsommarafton. Undrar om det räcker? ;)

Dagens hur-tänkte-ni-award går till företaget Tegic Communications.
Med andra ord de som utvecklade T9-systemet till telefoner. Med andra ord de som valde vilka ord som skulle vara högst rankade när man skriver. Med andra ord de som räddat livet på ett par miljoner tummar genom åren.

Prova att skriva påsklov och se vad som dyker upp. Eller varför inte gästlista.
Annars kan man ju alltid undra varför det redan från början finns med ord som dubbelfitta?
En annan rolig sak är att ordet losec kommer som förslag efter fem bokstäver i ordet lördag.
Lite lustigt är det också att ordet massförstörelsevapen finns med, men inte världsfred.
Det som tar priset är ändå vad som föreslås man skriver Benke köper ludd på ica maxi.

Nazistisk konspiration? Pervo-styrelse? Cyniker? Vad vet jag, men lite småroligt är det :)

Sitter här med tunga ögonlock och är minst sagt imponerad av hur mycket jag har hunnit med i helgen. Det har fyndats, festats, umgåtts, jobbats och lekts mest hela tiden - och ändå är det bara söndag! Är så imponerad att jag helt enkelt får inkludera torsdagen i denna helguppdatering, för då var det trivselkväll med jobbet.
Jag inser hur deprimerande ordet trivselkväll låter och tro mig, mina förväntningar var inte höga. Jag fick dock höra från säkra källor att Eniros trivselkvällar var en alldeles fullgod ursäkt att ta sig ett järn mitt i veckan. Så jag köpte mig ett gäng öl och begav mig till jobbet kl 18 i torsdags, enbart för att inse att jag blivit lurad. Jag var nog den enda som släpat med sig den klassiskt klingande lila påsen. Nåväl, jag är ju inte den som är den :)
Carro ringde från Hultsfred kl 16 och lät minst sagt rund om fötterna så humöret och motivationen för en torsdagsfylla var definitivt på topp må jag säga. Efter lite vin och god mat på Eniro begav vi oss ner till Tivoliparken för att gå en liten tipsrunda och spela kubb.
När folk började tänka på refrängen gick jag och Chådi till Biljardkompaniet och sänkte var sin whisky innan bussen hem gick. En ganska trivsam tillställning ändå, det där med trivselkväll.


På fredagen blev man verkligen påmind om sin position längst ner på näringskedjan. Självklart hade jag åkt på att jobba kl 06:15 men klantig som jag är så hade jag tittat på fel schema vilket gjorde att jag dök upp på jobbet lite halvt nyvaken klockan 7 i tron om att jag började då.
Efter det var jag så trött att jag nästan somnade stående så när jag kom hem blev det en välförtjänt långtupp i ryggläge. När jag vaknade lite senare på kvällen var jag helt plötsligt riktigt pigg och glad så jag svängde ihop en liten playlist med gamla godingar som Come on Eileen och Safety Dance, sen blev det liggdans för hela slanten. Mitt i alltihop ringer Carro igen och vi knäcker en öl över telefon. SUVERÄN idé :)
Med humöret på topp svängde jag in till stan en runda med Staffan. Vi tänkte kolla trycket lite, men det slutade med en middag på Burger King och några smaskiga droppar Laphroaig hemma hos honom.


På lördagen vankades det fotboll, öl och Banken. Men först tog jag mig ut till Tollarp (ni vet, där hon den konstiga bor) för att fynda lite på deras årliga loppmarknad. Solen sken och där var gott om folk, men maken till skräpsamling har jag då aldrig skådat. Inte en enda vettig pryl på hela marknaden och ändå behagade de ta inträde. Men jag lyckades ändå göra några otroliga fynd. Två tavlor och en video. Underbart!


Därefter var väl tanken att jag skulle bänka mig framför TVn och titta på matchen med några öl. Men tydligen hade min nyinflyttade granne tänkt samma sak och bjöd in mig på lite tacos och chilinötter. Så istället för att sitta själv och häcka gick jag ner till henne och tittade. Hon hade två av sina underbart söta barn hemma också, Axel och Alice. Sötare små knoddar får man leta efter, och efter att ha gett dem var sin uppblåsbar vim-gubbe var lekstugan igång. Jag fick bland annat min näsa uppäten av en dinosaurie och jag har träningsvärk efter VM i kast-med-liten-unge

Därefter bar det av till Banken där jag skulle möta upp Henke för lite fortsatt festande. Väl inne i stan möttes jag av en milslång kö. Förra gången lät jag det hindra mig, men inte denna gång, icke! Har inte festat på banken sen de öppnade sin uteservering och det var ett bra tag sedan. Förutom en galen savannlöpare som fick för sig att jag skulle få mitt näsben omstrukturerat så var det riktigt trevligt. Henke var i bra form och jag träffade på en massa bekanta ansikten, som Jönsa, Pontus, Munken, hon med körsbär och Martin m.fl. Det enda jag har att klaga på är att medelåldern verkade vara 17 och att där var så fullpackat med folk så det var stört omöjligt att få varken sittplats eller påtår. Men generellt sett var det skönt att vara tillbaks, även om min roderkamrat var missing in action :)

Sitter här och lådvinsfilosoferar lite i mörkret till tonerna av Markus Krunegårds album Markusevangeliet och inser att jag måste vara en av de som bäst personifierar det där med att vara öppen för allt. Eller är det bara en diplomatisk ursäkt för att vara rejält kluven, vad vet jag? Satt precis och försökte knåpa ihop en liten presentation av mig själv på ett community men insåg att det är stört omöjligt. Jag är intelligent men totalt förvirrad. Jag har fördomar men är enormt öppen. Jag älskar rockmusik men även svenskpop. Jag är en mjukis men ändå ganska hård. Jag är feg men har ändå självdistans. Jag är målmedveten men ändå ambivalent.
Jag har alltid avskytt att bli placerad i ett fack, att bli stämplad som något jag inte är, och det har nog satt sina spår för maken till svårdefinierad person får man nog leta efter. Nåväl, nu ska jag inte flumma loss totalt :)
Läste i Carros blogg att hon hittat en ny kärlek - ananas! Då dök det upp för mig att jag också hittat en kärlek idag, nämligen fulrim! Satt och lyssnade igenom den musik jag ramlat kär i genom åren och insåg att minsta gemensamma nämnare var att de flesta innehåller textrader som är tänkta att rimma men ändå inte gör det :) Här är några exempel på textrader som på ytan är nödrim men som ändå letat sig rakt in i mig likt pilar och fastnat där. Helt underbart!

Man kunde tro att ett arbetspass på lite drygt 13 timmar borde tagit död på mig, men här är jag - still alive 'n' kickin'!
Dock tar det enormt på krafterna, och vetskapen om att ett 11-timmarspass väntar mig imorgon gör inte det hela bättre. Nu vet jag hur Mr Hamburger himself Staffan känner sig varje dag i veckan :)
Men jag måste ändå säga att jag på något konstigt sätt uppskattar den där känslan av att vara totalt slutkörd. Normalt sett brukar brukar jag ta en liten powernap efter jobbet (läs: dö) men idag är jag för snurrig och matt för att ens kunna somna.
Vad är nu så bra med det? Jo, man kan ta tag i allt man borde gjort för längesedan eftersom man ändå är för trött för att bli uttråkad.
Jag tänkte nämligen ta tag i alla (v)räkningar ikväll och det hade jag aldrig orkat efter ett normalt pass, konstigt nog.
Men först blir det till att varva ner lite med en öl och lite god musik. Lite lugn och fin musik, som Håkan Hellström, Klas Vinterdäck och kanske lite Springsteen.
Musik är nog bland det bästa jag vet. Man blir avslappnad, glad, ledsen, arg - vad som helst egentligen. Tyvärr föddes jag med tummen mitt i näven och är totalt omusikalisk, men det gör väl inget när det finns andra som gör det så bra?
Jag hade dock en ganska famgångsrik musikkarriär på det glada 60/70-talet under artistnamnet Elvis Presley. Det var tider det!

Ännu en helg är förbiflugen och förbytt mot en måndagsångest som heter duga. Ska jobba 10 dagar i sträck nu vilket garanterat kommer bli min död. Jag kommer bli en grönsak, en sparris, ett kolli - ett terminal case helt enkelt.
Nåväl, nu var det helgen jag skulle sammanfatta och inte skriva en doktorsavhandling om hur mina två kvarvarande hjärnceller kommer ha ihjäl varandra under veckan.

I fredags var det tänkt att jag skulle fortsätta min omfattande lägenhetsstädning men istället blev det en långfika på Fenix med ett par öl och en mozzarellasandwich tillsammans med Staffan, Dolle och Jocke. Att både Staffan och Jocke är fotointresserade är ju ingen hemlighet men man får vara på sin vakt, för när man minst anar det ploppar de upp från ingenstans likt en blomstertattare på Kristianstadsdagarna.


Fredagen innebar också ett ganska trist arbetspass, 15:30 - 23:00. Detta kombinerat med tanken på att Håkan Hellström skapade magi bara tre mil bort fick mig att dö lite inombords. Det säger jag er; hade det inte varit för ett par uppiggande sms från min korrespondent på plats i Hässlehåla hade jag gått under totalt. Den enda strimman lycka i min direkta närhet var när Judith tyckte synd om mig och dök inom med ett survival-kit för att jag skulle överleva kvällen. Hon hade varit inom pressbyrån och handlat ett kexchoklad, en B&J-glass och en tidning.
Blev så glad att jag verkligen hoppade av lycka :)

Lördagen var betydligt bättre. Vaknade någorlunda tidigt med en minibaksmälla från en tröstfylla på min nyinköpta bag-in-box, sedan bar det av mot stan för att träffa Henrik som skulle in på systembolaget och botanisera bland allehanda lyckopiller. När jag kom hem fick tvättmaskinen veta att den lever. Det var nämligen hög tid att tvätta mina skor som luktade allt annat än hallon och teletubbie. När jag väl insåg att de aldrig skulle hinna torka innan kvällens utgång fick jag panik och började tänka, what would MacGyver do? Det slutade med att jag, i avsaknaden av snöre, knöt ihop ett 20-tal buntband med ett badrocksskärp och hängde ut dem genom fönstret där de en timme senare var torrare än en prästlever.
Tanken för kvällen var att vi skulle sänka några öl hemma hos Henrik och sedan göra stan osäker, men så blev inte fallet. Istället blev det förfest hemma hos mig i ett tempo som skulle få självaste Christer Pettersson att återuppstå av lycka.

När ölen satt sina spår for vi in till Biljardkompaniet där det inmundigades Minttu tills vi pratade flytande finska, vilket inte dröjde allt för länge. Efter en del hetlevrade diskussioner om huruvida det är okej att putta någon som står och urinerar styrde vi våra steg mot Banken. Den senaste tiden har jag inte varit på humör för att gå dit, eller ens gå ut - men i lördags var det ombytta roller. Jag verkligen längtade dit och inte ens den milslånga kön avskräckte mig. Den satte dock käppar i hjulen för mina två huen till vänner, för de gjorde var sin piruett och vandrade in på O'Learys. "Pyttsan!" tänkte jag och ställde mig i kön. Efter ett tag fick jag dock lite dåligt samvete och joinade de två oinvigda mespropparna på O'Learys. Efter att ha stulit en truckload chilinötter och spenderat en kvart på att övertala en norsk tjej att flygplan faktiskt heter flaxekorv på norska var det dags att hoppa ombord på bussen hem.

När söndagens obligatoriska betongkeps släppt vevade jag igång bilen och gav den vad den tålde till Everöd, där min syster firade sin 17-årsdag med lite korvgrillning i solskenet. På vägen dit körde jag inom Konsum där jag hittade den bästa presenten någonsin, för vem blir inte glad av ett storpack knäckebröd? De var ju för bövelen till och med hjärtformade!

På verandan stal som vanligt alla småknoddar uppmärksamheten med deras lustiga upptåg och när jag fick höra om Melkers senaste bravad skrattade jag mig dubbelvikt. Vi har en granne i huset bredvid som inte är särskilt uppskattad i kvarteret. Hade jag haft ett par timmar på mig kunde jag berättat varför. Hursomhelst så hade Melker klättrat upp på deras elskåp, dragit ner byxorna och dansat med snabeln fritt roterande tills denna granne kom ut ur huset och jagade bort honom. Hell yeah!


Nu är klockan halv tre på natten och jag börjar jobba tidigt imorgon bitti. Med andra ord kommer jag vara totalt slutkörd när jag kommer hem. Innan jag däckar imorgon ska jag dock hinna inleda projektet Lägenhetsstädning 2.0. Det kommer bli en hård strid och många kommer stupa likt humlor i en mixer, men det måste göras. Till min hjälp har jag dock hyrt in tre medhjälpare med en genuin bakgrund inom städbranschen, de heter Ronny, Conny och Jonny och är alla väldigt trevliga, om än något uppblåsta. Till vår hjälp har vi en hel arsenal med rengöringsprodukter. Wish me luck!

Jag är en idiot. En riktig jubelidiot om ni så vill. I tre månader har jag försökt få igång min nya tvättmaskin utan resultat.
Jag har dragit om ledningarna, kollat alla säkringar, skruvat isär hela maskinen samt tittat på den med en ond blick. Ingenting har hjälpt.
Därför hade jag en hantverkare här i torsdags för att få rätt på åbäket.
Jag stod där med ett självbelåtet leende på läpparna och bedyrade att jag verkligen försökt med allt för att få den att fungera. När reparatören kliade sig i bakhuvudet kände jag mig riktigt nöjd; jag hade ju verkligen gjort allt.
Efter ett par minuter byttes denna känsla av nöjdhet mot total uppgivenhet och en rodnad av grövsta kvalisort. En slang hängde fel.
Jag kan sitta här hela kvällen och rada upp de skällsord jag ville hälla över mig själv just då, men jag sammanfattar istället det hela med ett citat.