Ni som läst denna blogg ett tag vet att jag kan vara allt från världens lyckligaste till den där killen som ligger hemma och gnäller om att livet är skit och citerar en massa gamla depplåtar som lyckas sätta ord på känslor bättre än jag själv kan. För att vara ärlig har det nog varit mer inlägg av neråttyp än uppåt. Men nu måste jag ändå säga att det vore synd att klaga.

På måndag fortsätter jag mitt distanspluggande och nu känns det att man är påväg någonstans. Ekonomin är dålig, men bättre än på ett tag. På tisdag drar vi till London på semester, och rent allmänt så har jag en bra känsla i magen. Dessutom har jag sänkt ett par öl och är sådär varmt filosofisk inombords, vilket osökt får mig att tänka på hur jag om en timme ska gå och lägga mig bredvid den bästa och snyggaste tjejen jag någonsin träffat.

Så för första gången i denna blogg kan jag faktiskt erkänna att jag är enormt nöjd med livet. Jag kanske är lite väl sentimental, men underbar framtid, underbara vänner, underbar flickvän, underbara öl (mariestad export är inte att underskatta) och en underbar magkänsla är inte att underskatta. Nej, nu är livet äntligen på rätt spår och jag är grymt nöjd.