Visserligen drack jag bara tre öl den kvällen men jag måste ändå ha blivit lite på pickalurven för när jag kom hem somnade jag som en träskpadda efter ett joggingpass. En timme efter att jag somnat fick jag två sms men vaknade fortfarande inte. Och vaknar man inte av att telefonen två gånger skriker "Måtte djävulen ta alla fruntimmer!" på en rent omänsklig volym så är man antingen döv eller rejält rund om fötterna.
På tal om sms så måste jag säga att det är som ett rent lyckopiller för mig. När folk ringer blir jag mest förvånad och drar mig för att svara, men sms är något som gör mig glad nästan direkt. Lite skumt det där.

Nåväl, ny dag och nya tag. På något vänster hade jag lyckats få arbetspasset från helvete; 9-20 med en rast på fyra timmar mitt på dagen. Just denna lördag var det dock nästan uppskattat med en långrast eftersom vädret var så underbart. Tänkte sätta mig i solskenet och ta en välförtjänt tupplur, men sen kom jag på att Malin tipsat om modevisningen vid Stora Torg. Tyvärr kom jag lite väl sent för där var redan smockfullt med folk, och någon smart person hade ju kommit med den briljanta idén att ha en catwalk som snarare var nedgrävd än upphöjd. Därför var det trots mina 184cm över havet en ren omöjlighet att se mer än modellernas huvud, vilket ju inte var huvudattraktionen direkt.


På väg till bilen sprang jag på Anders, Dolle och Hanna som satt och käkade på Café Fenix uteservering. Att Martin lyckats få stället att gå från gråa trista Café Påtår till något nytt och trendigt råder det inga tvivel om för hela lokalen var proppfull med kunder, packade som sardiner. Tänkte ta mig en liten macka till lunch men att stå i kö i 20 minuter för att ens kunna beställa är lite i överkant. Istället blev det en laddning chilinötter från automaten utanför, vilket å andra sidan inte är helt fel.
Med två timmar kvar av min monsterrast begav vi oss hem till Anders för att lira lite Guitar Hero.
Jag har funderat ett tag på att försöka bli lite duktig på det spelet, av den enkla anledningen att jag tänkte ta min revansch på miss Singstar 2008 i just Guitar Hero någon dag. Kanske inte helt fair play, men konsolspel som konsolspel eller hur? ;)
Lördagens korta träningspass fick mig dock att inse att jag antagligen kommer bli lika piskad där som i Singstar. Jag saknar helt enkelt motorik nog att både hitta rätt knappar och att klicka i rätt tidpunkt. Eller så är jag bara för gammal för sånt nonsens ;)


När mörkret infann sig och mitt arbetspass äntligen var slut begav jag mig till Lund för en hemmakväll med Per, Maria och Johannes (även Torleif svängde inom). Detta var något jag verkligen sett fram emot eftersom vi hade så förbannat kul sist jag var där. Minns ni dunken jag fick för ett tag sedan? Den är fortfarande långt ifrån uppdrucken så väl i Lund var det fullt järn redan från början. Något som ni säkert kan gissa när ni ser mannen med den röda näsan och den flackande blicken nedan. Visserligen ser jag alltid ut att vara full som en alika redan efter första groggen men här var det nog befogat ;)




En liten dålig ovana jag har utvecklat på senaste är att jag alltid ska filma de mest pinsamma saker. I just detta fall är till och med Jag tveksam till publicering. Men vad fan, alla minnen är bra minnen, även de man inte minns. Så ladies 'n' gentlemen, här har ni anledningen till mitt inledande citat; en allsång utan dess like (Hellström och Bowie hade skämts).