Kalla det mindrevärdeskomplex eller ren idioti men denna dag borde strykas ur kalendern.
Här går man och lägger sig tidigt dagen innan för att vara pigg och glad idag men vad får man för det? Jo det ska jag säga er. Man får en dag som börjar sämre än någonsin, med stress och irritation som två klara ledstjärnor.

På IB fick vi lära oss att alltid ta ut teman (eller themes om ni vill) i litterära verk, och hade det skrivits en bok om mig idag hade den varit genomsyrad av teman som ilska, frustration, hjälplöshet och gammal hederlig trötthet.
Här går man hela dagen och försöker motarbeta dessa känslor med en tanke om att se saker på ett positivt sätt. Men återigen, vad får man för det? Inte ett jäkla dugg är vad man får.
Självupptagna människor som inte ägnar någon omtanke om andra är bland det värsta jag vet. Men just idag kan jag helt ärligt säga att jag förstår dem. Så till den milda grad att de åtminstone slipper bita sig själva i arslet när dagar som dessa dyker upp.

Vad gör man då?
Jo, man tar en lång tupplur och hoppas på att vakna upp och se att dagen blivit bättre.
Vaknade precis efter en extended powernap sen 16:30 och det första som dyker upp är känslan av att klumpen i min mage verkar växa med ljusets hastighet. Tack för den televerket!

Kunde säkert sitta här och ödsla resten av kvällen på att lägga ner energi på meningslösa bilder, filmer, citat etcetera men i slutändan, vem bryr sig?
Nej, fortsätter det såhär så ska jag helt klart sluta bry mig om något, någonsin.

//Marcus, som nu rear ut sin själ, allt ska bort!