Jag är en idiot. En riktig jubelidiot om ni så vill. I tre månader har jag försökt få igång min nya tvättmaskin utan resultat.
Jag har dragit om ledningarna, kollat alla säkringar, skruvat isär hela maskinen samt tittat på den med en ond blick. Ingenting har hjälpt.
Därför hade jag en hantverkare här i torsdags för att få rätt på åbäket.
Jag stod där med ett självbelåtet leende på läpparna och bedyrade att jag verkligen försökt med allt för att få den att fungera. När reparatören kliade sig i bakhuvudet kände jag mig riktigt nöjd; jag hade ju verkligen gjort allt.
Efter ett par minuter byttes denna känsla av nöjdhet mot total uppgivenhet och en rodnad av grövsta kvalisort. En slang hängde fel.
Jag kan sitta här hela kvällen och rada upp de skällsord jag ville hälla över mig själv just då, men jag sammanfattar istället det hela med ett citat.