Ännu en helg är förbiflugen och förbytt mot en måndagsångest som heter duga. Ska jobba 10 dagar i sträck nu vilket garanterat kommer bli min död. Jag kommer bli en grönsak, en sparris, ett kolli - ett terminal case helt enkelt.
Nåväl, nu var det helgen jag skulle sammanfatta och inte skriva en doktorsavhandling om hur mina två kvarvarande hjärnceller kommer ha ihjäl varandra under veckan.

I fredags var det tänkt att jag skulle fortsätta min omfattande lägenhetsstädning men istället blev det en långfika på Fenix med ett par öl och en mozzarellasandwich tillsammans med Staffan, Dolle och Jocke. Att både Staffan och Jocke är fotointresserade är ju ingen hemlighet men man får vara på sin vakt, för när man minst anar det ploppar de upp från ingenstans likt en blomstertattare på Kristianstadsdagarna.


Fredagen innebar också ett ganska trist arbetspass, 15:30 - 23:00. Detta kombinerat med tanken på att Håkan Hellström skapade magi bara tre mil bort fick mig att dö lite inombords. Det säger jag er; hade det inte varit för ett par uppiggande sms från min korrespondent på plats i Hässlehåla hade jag gått under totalt. Den enda strimman lycka i min direkta närhet var när Judith tyckte synd om mig och dök inom med ett survival-kit för att jag skulle överleva kvällen. Hon hade varit inom pressbyrån och handlat ett kexchoklad, en B&J-glass och en tidning.
Blev så glad att jag verkligen hoppade av lycka :)

Lördagen var betydligt bättre. Vaknade någorlunda tidigt med en minibaksmälla från en tröstfylla på min nyinköpta bag-in-box, sedan bar det av mot stan för att träffa Henrik som skulle in på systembolaget och botanisera bland allehanda lyckopiller. När jag kom hem fick tvättmaskinen veta att den lever. Det var nämligen hög tid att tvätta mina skor som luktade allt annat än hallon och teletubbie. När jag väl insåg att de aldrig skulle hinna torka innan kvällens utgång fick jag panik och började tänka, what would MacGyver do? Det slutade med att jag, i avsaknaden av snöre, knöt ihop ett 20-tal buntband med ett badrocksskärp och hängde ut dem genom fönstret där de en timme senare var torrare än en prästlever.
Tanken för kvällen var att vi skulle sänka några öl hemma hos Henrik och sedan göra stan osäker, men så blev inte fallet. Istället blev det förfest hemma hos mig i ett tempo som skulle få självaste Christer Pettersson att återuppstå av lycka.

När ölen satt sina spår for vi in till Biljardkompaniet där det inmundigades Minttu tills vi pratade flytande finska, vilket inte dröjde allt för länge. Efter en del hetlevrade diskussioner om huruvida det är okej att putta någon som står och urinerar styrde vi våra steg mot Banken. Den senaste tiden har jag inte varit på humör för att gå dit, eller ens gå ut - men i lördags var det ombytta roller. Jag verkligen längtade dit och inte ens den milslånga kön avskräckte mig. Den satte dock käppar i hjulen för mina två huen till vänner, för de gjorde var sin piruett och vandrade in på O'Learys. "Pyttsan!" tänkte jag och ställde mig i kön. Efter ett tag fick jag dock lite dåligt samvete och joinade de två oinvigda mespropparna på O'Learys. Efter att ha stulit en truckload chilinötter och spenderat en kvart på att övertala en norsk tjej att flygplan faktiskt heter flaxekorv på norska var det dags att hoppa ombord på bussen hem.

När söndagens obligatoriska betongkeps släppt vevade jag igång bilen och gav den vad den tålde till Everöd, där min syster firade sin 17-årsdag med lite korvgrillning i solskenet. På vägen dit körde jag inom Konsum där jag hittade den bästa presenten någonsin, för vem blir inte glad av ett storpack knäckebröd? De var ju för bövelen till och med hjärtformade!

På verandan stal som vanligt alla småknoddar uppmärksamheten med deras lustiga upptåg och när jag fick höra om Melkers senaste bravad skrattade jag mig dubbelvikt. Vi har en granne i huset bredvid som inte är särskilt uppskattad i kvarteret. Hade jag haft ett par timmar på mig kunde jag berättat varför. Hursomhelst så hade Melker klättrat upp på deras elskåp, dragit ner byxorna och dansat med snabeln fritt roterande tills denna granne kom ut ur huset och jagade bort honom. Hell yeah!


Nu är klockan halv tre på natten och jag börjar jobba tidigt imorgon bitti. Med andra ord kommer jag vara totalt slutkörd när jag kommer hem. Innan jag däckar imorgon ska jag dock hinna inleda projektet Lägenhetsstädning 2.0. Det kommer bli en hård strid och många kommer stupa likt humlor i en mixer, men det måste göras. Till min hjälp har jag dock hyrt in tre medhjälpare med en genuin bakgrund inom städbranschen, de heter Ronny, Conny och Jonny och är alla väldigt trevliga, om än något uppblåsta. Till vår hjälp har vi en hel arsenal med rengöringsprodukter. Wish me luck!