Sitter här och lådvinsfilosoferar lite i mörkret till tonerna av Markus Krunegårds album Markusevangeliet och inser att jag måste vara en av de som bäst personifierar det där med att vara öppen för allt. Eller är det bara en diplomatisk ursäkt för att vara rejält kluven, vad vet jag? Satt precis och försökte knåpa ihop en liten presentation av mig själv på ett community men insåg att det är stört omöjligt. Jag är intelligent men totalt förvirrad. Jag har fördomar men är enormt öppen. Jag älskar rockmusik men även svenskpop. Jag är en mjukis men ändå ganska hård. Jag är feg men har ändå självdistans. Jag är målmedveten men ändå ambivalent.
Jag har alltid avskytt att bli placerad i ett fack, att bli stämplad som något jag inte är, och det har nog satt sina spår för maken till svårdefinierad person får man nog leta efter. Nåväl, nu ska jag inte flumma loss totalt :)
Läste i Carros blogg att hon hittat en ny kärlek - ananas! Då dök det upp för mig att jag också hittat en kärlek idag, nämligen fulrim! Satt och lyssnade igenom den musik jag ramlat kär i genom åren och insåg att minsta gemensamma nämnare var att de flesta innehåller textrader som är tänkta att rimma men ändå inte gör det :) Här är några exempel på textrader som på ytan är nödrim men som ändå letat sig rakt in i mig likt pilar och fastnat där. Helt underbart!