Okej, jag är väl inte guds bästa barn ska jag erkänna. Jag har många dåliga sidor, som min totala brist på självdisciplin, min förmåga att övertolka allt i livet och min tankspriddhet. Men det som folk verkar reagera starkast på är ändå min lathet.
Vi talar alltså om killen som mer än gärna hade spenderat all sin vakna tid i framstupa sidoläge med en öl i näven stirrandes på en datorskärm.
Men, mina vänner, det finns en liten twist på det hela. Jag råkar nämligen också vara enormt rastlös, vilket ofta ter sig ganska underligt då en del av mig vill vara sängliggande och en annan vill hoppa bungyjump.
Hur jag lyckas kombinera dessa två sidor är för mig ett mysterium, men den senaste tiden har dock min rastlöshet varit det som yttrat sig starkast. Jag har ju en viss förmåga att byta jobb som andra byter byxor och efter knappt två månader på Eniro känner jag redan att livet går på rutin.
Bara tanken på att vid 35 års ålder sitta där på en nersutten hippiesoffa, bredvid en kedjerökande träskpadda med mer skäggväxt än en arab i puberteten gör mig rädd.
Förmodligen har jag också börjat röka; gula blend. För sådan blir man om man är fast för länge i samma rutiner, i samma ekorrhjul.
Nu ska jag inte säga att jag är trött på det, för det är jag inte. Istället försöker jag kompensera genom att hela tiden ha något att göra. Att hela tiden ha någon aktivitet på gång.
Tyvärr är det ju så att allting i livet kostar pengar, pengar som det har varit väldigt kargt med den senaste tiden.
Det ger mig ju två val. Antingen går jag tillbaks till lowlife-mönstret och sover bort den tid jag inte arbetar, eller hittar jag på sätt att aktivera mig för så absolut lite pengar som möjligt.
Så fort jag lägger mig ner efter jobbet dyker mardrömsbilderna av ett framtida Svensson-liv upp så det får helt enkelt bli det senare alternativet.
För några dagar sedan var jag ute en hel dag och körde motorcykel i det fina vädret. Ett dyrt nöje men inte om man genom ett löfte om tvätt och vaxning får låna hojen gratis en hel dag.
I förrgår blev det en tripp till Göteborg för att bryta tristessen vilket också slutade helt gratis eftersom en polare ändå skulle dit. Man får helt enkelt hitta sätt att vingklippa den där flyktbenägna plånboken när det vankas aktiviteter.
Kruxet är bara att jag har lätt för att ta mig vatten över huvudet när jag har flytet uppe och precis detta har jag en känsla av att lördagen kommer bevisa. En vän är skyldig mig pengar sedan länge och som återbetalning har jag gått med på att sponsras med en kväll på Tyringe-dagarna och en utgång på Björksäter i Hässlehåla.
Ja, ni hörde rätt, killen som spytt galla över dessa lantliga tillställningar ska ägna en heldag åt vad jag tror blir plöjningsmästerskap, gissa vikten på grisen, traktorutställning och en hot-dog-eating-contest. Wisconsin rules!!
Nåväl, på måndag trillar lönen in och då skall det botaniseras bland gåslever, kaviar, champagne och Ben&Jerrys.

Har fortfarande inte fått tillbaks mobilen från lagning så jag har tyvärr varken videos eller bilder att bjuda på, men ett nytt projekt är på gång så fort jag får tillbaks den.
Nu ska jag ploppa loss till denna underbara låt med Ida-Maria och Timo Räisänen; Oh my god!