För ett tag sedan berättade jag om min ångest över hur folk uppfattar mig efter att ha läst denna blogg. Att jag antagligen kan verka en aning för spritmarinerad för mitt eget bästa. Så idag tänkte jag bjuda på lite skvaller som får mig och min lever att framstå som guds bästa barn.

May I present, min gode vän Henriks utmärkta lördagsfylla:

I lördags var jag ute och gjorde stan osäker med lite blandat löst folk från Everödstrakten. Kristen som jag är så bestämde jag mig för att ta en svarttaxi från krogen redan vid halv 2. Då verkade Henrik fortfarande någorlunda sansad och nykter när han satt vid uteserveringen som en äkta poet och diskuterade livets mening.

Klockan 12:30 på söndagen får jag ett samtal från skyddat nummer. Det var Henrik som lät en smula ångestfylld och allmänt nedstämd. Han ber mig hämta honom inne i stan och jag säger att jag kommer på direkten. När jag frågar var jag ska hämta honom och får till svar "Polishuset" blir jag dock misstänksam, och när jag lägger på luren och inser att jag har bilen i stan och måste ta bussen in blir jag nästan lite orolig.

Tydligen har han vaknat ute på gatan vid en adress där han inte känner någon. Lite smått förvirrad ser han att de personer som väckt honom är poliser. De frågar vem han är och vart han bor, men Henrik kan inte svara. En annan fråga som dyker upp är varför han saknar både skor och mobiltelefon, men inte heller här kan Henrik ge några klara svar.

När varken poliserna eller Henrik blir kloka på vad som egentligen hänt återstår bara ett obligatoriskt besök i fyllecellen där vår slagne hjälte Henrik får sova ruset av sig i ett par timmar, bottenfrusen utan varken skor eller mobil. Han fick dock en filt, som tur är.
Vad som gör det hela ännu mer komiskt är att Henrik dagen innan sade, jag citerar:

"Ikväll tänker jag överraska genom att hålla mig nyktrast av alla,
för en gångs skull".