Jag känner mig lite som Buzz Aldrin när Neil Armstrong pekade mot toaletten på Apollo 11 och sade "Titta! En rosa elefant!", för att sedan springa före och bli den förste mannen på månen. Jag är antagligen den siste personen att blogga om midsommar, men tiden bara flyger iväg och kvar står Marcus. Story of my life.

Tanken var först att spendera denna årets höjdpunkt hos Tim och Sandra i Tollarp, men istället drog vi oss till samma fest som the good ol' crew, Henke, Nicke och Basse. Närmare bestämt till Oppmanna, strax höger om världens ände, där vi var bjudna på bonnafest med allt som det enligt traditionen innebär.
Man märker dock direkt att det var ett tag sedan man befann sig i Skvättagödselboda och festade. Det tog ett tag innan man kom in i snacket om traktorer, Eddie Meduza och dunkabrännvin. Men som vanligt lättar det rejält när den där värmande känslan av inmundigade alkoholhaltiga drycker infann sig. Helt plötsligt stod man där med benen ihopknutna och skulle hoppa kapphoppning medan Nettan höll byns äldste sällskap i hans eldiga diskussioner om diverse livstragedier.

Till slut blev det både midsommarkrans, de små grodorna och en eller annan jordgubb, som sig bör. Vilket ledde till en väldigt lyckad fest i slutändan. Lite tråkigheter i form av folk som inte kan tänka längre än näsan räcker inträffade dock men då var festen redan på upphällning och folk började tänka på refrängen.